ÅHHHÅH ALLTSÅ TITTA PÅ DOM JAG KAN INTE HERREGUD DE ÄR SÅ FINA

Skrev ett sånt här inlägg förra året, och nu gör jag det igen. 

Igår var det ju Eurovision (duh) och jag livetweetade hela grejen, precis som förra året. Alla älskar Eurovision, det är då hela Europa får en grej som inte Usa har. Och ni skulle sett på twitter igår, alla amerikaner var helt förvirrade och bara "vad är eurovision?" 

När jag livetweetade så fick jag notiser hela tiden, min mobil slutade inte låta på typ hela kvällen hahah. 

På hela kvällen fick jag typ 50 nya följare, herregud, massor av mentions, och pratade med många. 

Personligen tyckte jag att Österrike förtjänade att vinna. Hon som sjöng stod för att alla skulle få vara sig själva utan att folk skulle döma dem. Att det inte spelade någon roll, att det bara var personligheten som räknades, typ. Många sa att hon bara vann för att "ååh hon är vann ju bara för att det var en tjej med skägg" och ja, visst, vissa kanske röstade på henne av den anledningen. Fine. Men enligt mig förtjänade hon det. Ingen behöver hålla med mig, men det är vad jag tycker. 

Mina favoriter var Sverige (for obvious reasons, jag menar, DET ÄR SVERIGE), Danmark, och Finland. Nej, inte för att det är grannländerna, för att de hade bäst låtar. 

Nä, nu ska jag fortsätta plugga inför mitt musikprov som jag har imorgon. Som jag kommer misslyckas totalt på men aja. 

Hellu, 

idag/igår (?? Very confusing) var det ju Eurovision, ni kollade va? I did. Men eftersom klockan är över två på natten ni och jag fortfatande inte släppt mobilen så tänker jag skriva ett inlägg om det imorgon, cause i want to. Så aa, det kommer väl imorgon på eftermiddagen någon gång. Sen skriver jag väl någonting mer under dagen. Så yes, det blir bra. 

okej nu ska jag sova (eller kanske inte för ens om typ en halv timme eller någonting men let's pretend) 

Åh jag älskar dom så mycket.

Okej, alla de här videosarna (nej det är antagligen inte ett ord), är från samma kanal på youtube och samma intervjuer och stuff så alla kommer i samma inlägg ok

"They're so addicting" true

BARA BLUNDA OCH LYSSNA PÅ DERAS RÖSTER SNÄLLA 

"Yeah, but you pick Calum for everything" 

"No i don't" 

Idag är det ett år sedan jag såg killarna live. Året har gått sjukt snabbt, det känns som att det var igår jag och Ida satt på tåget upp till Stockholm och var helt overexcited. Det känns som att den stunden när killarna kom ut på scenen var för mindre än 12 timmar sedan, det känns som att den stunden då jag fick den där bubbliga känslan i hela kroppen och det knöt sig i bröstet var igår. Det känns som att det var igår jag hade en av de bästa dagarna i hela mitt liv. 

Jag älskar killarna så jävla mycket att det knappt finns ord för det. Vissa förstår inte hur det är att älska någon man inte ens har träffat så mycket, men grejen är, att ibland känns det som att man har träffat dem. På något konstigt vänster. Men jag bryr mig inte om vissa inte förstår, det spelar ingen roll. De får jättegärna kalla mig dum och säga att det inte är på riktigt. Men jag vet att jag älskar dem, jag vet hur mycket de betyder för mig. Och de personerna vet inte hur lycklig de gör mig. De förstår inte hur det är att få den där känslan i bröstet när man tittar på en video med dem. De förstår inte. 

Men det spelar ingen roll, för jag vet att det är sant. Jag vet att jag inte har kastat bort mer än 3 år på de här killarna, för de här människorna gör mig så glad. 

Den 8e Maj 2013 var första gången jag såg dem live, och nu är det 37 dagar kvar tills det händer igen. Det är lite mer än en månad kvar tills jag ska få uppleva det en gång till. Jag fattar det inte. Jag förstår inte att det är sant - men det är det. Och herregud, jag är mer tacksam än vad du någonsin kan förstå för att jag har biljetter, jag är så glad över att jag ska få se dem igen. 

Jag är så stolt över dem. De har kommit så långt och det är svårt att förstå hur stora de faktiskt är. 

Ida, om du läser detta, skulle inte vilja göra det med någon annan än du. 402 dagar senare, och då gör vi det igen. 

Idag på - ska man kalla det jobbet? Nä, praon - praon hände en grej som faktiskt kändes värd att berätta och jag får berätta. 

Det var på eftermiddagen, vid två kanske, och jag var med i köket och tog fram fika till patienterna. Då kommer en av av studenterna som studerar för att bli sjuksköterska in och ställer sig vid diskbänken och lutar sig lite mot den. Jag och en tjej jag gick med då, eftersom min handledare var lite upptagen, fortsatte med fikat medan alla stod och småpratade lite. När jag var klar ställde jag mig mittemot henne och gjorde likadant som henne när jag lutade mig mot diskbänken. 

"Jag gillar din musiksmak, iallafall, Louise." Sa hon plötsligt och log stort. 

Och först kollade jag bara på henne och log tillbaka. "Jaha, gör du?" 

För liksom, vad annars ska man svara? Hon nickade och svalde sen innan hon fortsatte berätta, då hon säkert fattade att jag ville att hon skulle berätta. 

"Ja, jag vet att du gillar One Direction?" Frågade hon, och jag bara nickade. "Det gör jag också!" 

Och jag skrattade. "Åh, jaså?"

"Du ska på deras konsert i Stockholm i Juni, eller hur?" 

Jag log mest på tanken över att jag faktiskt skulle dit och nickade sen igen. "Ja. Ska du det?" 

Tjejen - kanske inte ska ge ut hennes namn här haha - log stort. "Ja, faktiskt. Ska du den trettonde eller fjortonde? Eller båda?" 

"Jag ska dit den fjortonde, och du? Ska du på båda?" 

Hon skakade på huvudet. "Jaha, okej. Nej, jag ska den trettonde. Och förbandet, herregud. Gillar du dem också?" 

"Älskar dem", sa jag och log. 

Och då kollade den tjejen jag gick med åt vårat håll eftersom hon antagligen lyssnat på konversationen. "Vilka är det?" 

"5 seconds of summer", svarade hon. "De är några killar från Australien. De är helt grymma." 

Jag log. "Ja." 

Sen fortsatte hon. Vilket jag ärligt blev lite förvånad över. "Vad tycker du om deras nya låt då?" 

"Asbra", nickade jag. 

"Jag med, och jag gillade hur de gjorde den där lyrics videon till den." Sa hon. 

Och igen så nickade jag. "Jag också. Och sen imorgon är det ju ett år sen jag var på deras förra konsert." 

Först tittade hon bara på mig lite förvånat men sen log hon stort igen. "Ja! Just det, det är den åttonde maj imorgon. Shit, jag var också där!" 

"Det känns som att det var typ förra månaden, inte ett år sen." Sa jag och suckade. 

"Jag är antagligen lite för gammal för att gilla såna här saker," Skrattade hon. 

Jag skakade på huvudet och skrattade med henne. "Neeeej, man blir aldrig för gammal." 

Tjejen fortsatte skratta och ryckte på axlarna. "Killarna och jag är ju typ i samma ålder, så ja." 

Det var typ det. FÖRSTÅR NI HUR SKÖNT DET ÄR ATT KUNNA STÅ OCH PRATA MED NÅGON OM SÅNT? Okej, visst, jag kan. Med alla i skolan och Ida och så. Men jag blev typ så förvånad att det hände där, i köket på sjukhuset, liksom. 

Kanske har hittat en ny bästavän på praon. Haha, sen pratade jag och tjejen jag gick med istället för min handledare som jag egentligen skulle ha om The Fooo, hahaha. Hon sa att hennes dotter gillade dem men att hon tyckte att hon var för liten på konserten. Och sen berättade jag att jag var där typ, så det är kul att inte bara prata om alla patienter, mediciner, fika och mat. 

Ville bara säga det, fattar om ingen läste...

Hoj.